Alltså, jag känner verkligen hur fäst jag är vid Bianca och vad otroligt svårt det skulle bli om något hände med henne. Hon har verkligen fyllt upp tomheten efter Tindra (en vit fluffnin jag hade som dog i höstas) och mina andra kaninerns död. Hon gör mej alltid så glad med sina små hyss å glädjeskutt. Blir glad av att titta på hon bara. :3 Hon är så underbar min toknin^^

Bianca har även utvecklats väldigt mycket. Första dagen jag fick hem henne var hon rädd för alla ljud och livrädd för katterna dessutom! Hon klarade inte av att vara några meter från en katt för då börja hon skrika av rädsla. Men snart har jag haft Bianca i ett år och nu kan hon lägga sej bredvid katterna och jaga dom då och då, nu äre hon som skrämmer katterna minsann! ;)